Jag är nog inte mycket till superhjälte. Jag är livrädd för spöken, allergisk mot körsbär och jag gillar absolut inte att flyga.

Men, men... Superhjältar kan ju vara lite hur som helst nu för tiden. Kolla in Strumpmannen här på sidan till exempel.
Jag är en rätt vanlig typ som bor i Sundbyberg utanför Stockholm med fru och två barn. 

 

Jag arbetar som barnboksförfattare. Men tidigare var jag journalist. I åtta år har jag jobbat på Sveriges äldsta och bästa barntidning – Kamratposten. Sex år som reporter och två år som chefredaktör.

Världens bästa tidning förresten, om jag får säga det själv. Ingen annanstans tar man läsarna på sånt allvar som på KP, ingen annanstans är språket så viktigt och ingen annanstans är det så roligt att jobba.

Jag vet, för jag har arbetat på många andra redaktioner.

​

Det var tack vare Kamratposten som jag började skriva barnböcker. Ett bokförlag såg några KP-artiklar och frågade om jag ville göra en bok. 1994 kom Svenska spökguiden.

Idén till den fick jag från ett brev som kom till KP. Där stod det: "Varför tror nästan inga på spöken, dom har ju lika stor rätt som vi att finnas ...".

Jag tog reda på varför det egentligen spökar över hela Sverige. Boken innehåller de riktigt sanna historierna om varför folk tror att det spökar på slott och herrgårdar i landet. 

 

Sedan dess har det blivit en hel bunt böcker.

Om spöken, kärlek och superhjältar. Utbrytarkungar, kyssar och deckare ...

De senaste åren har Cirkusdeckarna fyllt mitt liv. De åker på turné runt om i Sverige. Vart de än kommer händer det något skumt som Kaspar och Katinka måste undersöka. 

Även Arkeologdeckarna tillhör mina allra närmaste. De är tre kusiner som tillsammans med sin gammelfarbror räddar arkeologiska skatter runt om i världen från att bli plundrade. Det senaste året har jag börjat på en ny serie, Spökarkivet. Den handlar om utomjordingar, kloner, spöken... Ingenting är omöjligt i Spökarkivet!